taedium

...ibland blir jag så förbannat trött på mina så kallade kollegor.

Är man arbetskamrater eller inte?
Jag blir så irriterad på att alltid få rädda eller städa upp efter någon kollega som försovit sig eller "inte vill/orkar".
Dagar som denna med extra lång långlunch på stranden är underbara men varför är det alltid jag som blir ombedd att ta hand om andras dynga?
Det är aldrig någon som hjälper mig.
Är det för att jag har arbetsmoral nog att inte säga nej?

Jag har skärpt till mig ordentligt på arbetet sedan nyår.
Aldrig försovit mig igen, varit på sprudlande humör, hjälpt till där det behövts, tagit initiativ, gjort det lilla extra och dessutom inte tagit semester denna sommar.
Vad får jag för det?
Inte ett jävla skit...
Får man höra ett "tack" är det läge att köpa en trisslott.
Bad om att få ledigt en (1!) dag för att slippa åka så tidigt från min brorsdotters dop.
- Det är ingen bra dag... muttrades det som svar.
Har ännu inte fått vare sig ett ja eller nej som svar.

No more Mr. Niceguy, sköt er själva. Det ska jag göra.
Säger jag nu...
I morgon är det jag som säger
- Javisst, jag fixar!
Fast jag egentligen skulle vilja säga
-Det är ingen bra dag...