taedium

I dag gick jag upp tidigt för att, efter en lång tids uppehåll, gå ner i gymmet innan jobbet.
Började med att ställa mig på vågen : 4 kg upp.
Nästan dagligt intag av alkohol under min drygt två veckor långa semester har satt sina spår...

Så jag bestämde mig för att bara sitta på cykeln idag.
35 minuters trampande blev det.
Vet inte vad det blev effektiv tid eftersom jag kom på mig själv att stirra in i väggen med halvöppen mun och mina ben rörde sig obetydligt fortare än en CSN-utbetalning.

Nu ska jag bli hårdare mot mig själv igen.
Jag tror jag har hittat min sömnrytm för att kunna stiga upp tidigt och jag ska verkligen försöka lägga mig vid rätt tidpunkt.
I morgon tänkte jag att jag skulle gå ut och gå innan jag åker till jobbet så att jag inte ledsnar allt för snabbt på motionscykeln.

Men jag kommer att mjukstarta för på lördag kommer Herr och Fru Gurka med prins Billy på middag.
Och det är en händelse som inträffar ungefär lika ofta som man ser Halleys komet.
Jag kommer passa på att njuta ordentligt av mat, dryck och deras sällskap innan det blir helomvändning av matvanorna igen.

Har precis kommit hem efter att ha kört min flicka hem.
Hon följde med mig hem efter bion igår (vi såg Supersugen).
Det har varit en härlig helg - det har känts bra.
Jag har inte tänkt en sekund på mina "bekymmer" utan bara slappnat av.
Vi har handlat (bland annat på IKEA), skruvat upp lampor, kollat på tv, kollat på film,hånglat, sexat och ätit thaimat.

Nu är det bingen som gäller för i morgon är det äntligen måndag och en ny arbetsvecka.

Nu ska jag kamma till mig innan jag ska hämta upp min flicka.
Jag föreslog mat och bio och hon nappade.
Rapporterar om hur det gick när jag är tillbaka vid datorn.

Att ha en kuk är inte alltid så jävla kul.
Visst, det har sina fördelar som att tex kunna stå och pissa och kunna sätta på, men det är inte enbart positivt att ha en penis.

Det är som att ha en siamesisk tvilling.
En skallig jävel med egen vilja som lever i något slags symbios med dig.

Ta bara en sådan sak som pissestånd. Hur i helvete fungerar ventilgummit där nere egentligen?
Du vaknar på morgonen av att din tvilling har ont.  Kärlekspålen står som ett spett och pissblåsan känns stor som en zeppelinare. Det är tekniskt omöjligt att pissa (på ett någorlunda normalt sätt i alla fall) och det är ingen idé att smiska apan - det funkar bara inte. Enda lösningen är att uthärda lidandet en stund tills han mjuknat en aning. Då är det dags att bestiga toaletten och pressa ut några droppar för att lätta på trycket.
Sen kan man smiska honom om man, mot förmodan, har någon lust kvar.

Att stå eller inte stå. Fördelen med att bli äldre är att man förhoppningsvis lärt sig tygla tvillingen en aning. Men när han bestämmer sig för att sätta sig på tvären är det inte kul. Som tur är har det inte hänt mig mer än någon enstaka gång att han vägrat resa på sig när det vankas hallongrotta. Det är inte kul att vara vrålkåt när tvillingen bestämt sig för att bli apatisk och sedan hamna i koma. Det enda man kan göra är att inse att det inte är någon idé. Att försöka väcka honom till liv är bara att dra ut på det pinsamma.

Det är en skön känsla att ha stånd men jag lovar att det inte känns så skönt när det händer på offentliga platser.
När man var ung hade man ett helvete. Det hände överallt, när som helst. Vet inte hur många gånger jag fick åka förbi min hållplats för att den glade tvillingen vaknat till.
Det är som att han bara är blyg när han är ensam med någon.

Eftersom han hänger på utsidan av kroppen så blir han extra exponerad för slag och sparkar.
En redig pungspark önskar jag inte ens min värsta fiende.
Den smärtan är obeskrivlig. Man kan inte ens skrika av smärta. Du vill kaskadspy men kroppen är helt förlamad.
Ska du bli pungsparkad - se till att ha en betongvägg mellan dig och sparken.

Jag skulle även kunna skriva om nattliga utlösningar men mig veterligen har jag aldrig råkat ut för detta.
Så om ni känner för att dela med er om era erfarenheter - använd kommentarfunktionen.

Tömde mobilen på bilder ikväll.
Börjar med att redovisa bilderna från Warszawa.
Än en gång ber jag om ursäkt för den usla bildkvaliteten...

Det har gått ett par veckor nu sedan jag träffade min flicka.
Jag har tänkt en hel del på henne och jag känner att jag vill träffa henne.

Men någonstans i bakhuvudet undrar jag om jag verkligen längtar efter henne eller om jag bara är kåt...

I dag gifte sig min bror.
Min yngste bror.
Sparven...
Jag gladde mig inte enbart åt deras lycka men även även åt deras sköna förhållningssättt till det hela.
Det var en enkel och snabbt avklarad ceremoni.
30 sekunder sen var det över.
God mat och gott att dricka till alla.
Varför krångla till det?
De arrangerade det helt rätt enligt mitt sätt att se det.
En stor fest som började med att förklara sin kärlek till varandra.
Störtskönt!
Grattis till dig, min fina och underbara lillebror, och din familj!

De körde även namnceremoni för deras dotter under kvällen.
Lilla Ida blev också uppmärksammad idag.
Så fin och så himla söt tjej!

Jag trivdes verkligen ikväll.

Träffade kusiner som jag inte pratat med på länge.
En kusin spelar i band och berättade om deras mindre lyckade framgångar trots bra recensioner.
Jag passar på att pusha för hans band här:
Crang

Andra albumet är på gång just nu och jag väntar med spänning på att få ett ex av det.
Såg bandet spela på en mindre tillställning i Mölndal för ett par år sedan och tyckte kusinen var världens coolaste trummis.
Har ni sett Animal i Mupparna någon gång?
Tänk er i så fall Animal på puff - där har ni min kusin.
Mer energisk trummis får man leta efter...

---

Av någon konstig anledning minns jag ett inlägg som min gode vän fredrik gjorde för ett tag sedan angående damfotboll.
Jag tolkade det som att han tyckte att den där kommentatorn var mer eller mindre fin.
Till honom säger jag bara:
Kolla in bruden i den här videon:



Duger inte det så spana in bruden som är sveriges charmigaste,sexigaste, läckraste och snyggaste tv-profil - Tilde Fröling :


Jag väntar på ditt samtal Fredrik...

Och jag längtar efter att träffa er alla tre - det var länge sedan sist...

Ett uttryck som jag irriterar mig på otroligt mycket.
Hör det med jämna mellanrum och läser det ständigt på nätet.

Det används av båda kön i (nästan) alla åldrar.
Det används bla som skällsord.

Det är det sämsta jävla skällsordet jag hört.
Det låter helt fel och är, enligt mig, mer förnedrande för den som yppar ordet än den som det är riktat mot.

Alla ni som använder ordet är helt jävla emo...

Åkte ner till Warszawa med brorsan förra onsdagen och mötte upp mina föräldrar som redan var där nere.
Vi flög med ett sådant där lågprisbolag och det funkade väl hyfsat bra.
Tror min tur- och returbiljett gick på ca 600kr.

Morsan hade hyrt en lägenhet åt mig och brorsan i centrala Warszawa, på promenadavstånd till Kulturpalatset. Lägenheten låg i en lite äldre byggnad men var nyrenoverad med parkettgolv, helkaklat badrum och fullutrustad med spis, mikro, kyl och tvättmaskin. Inget att klaga på alltså. Minns inte riktigt vad den kostade men runt 1500 SEK för 4 nätter gissar jag på. Helt överkomligt alltså. Mycket har förändrats sedan jag var där sist och ännu mer sen jag var liten och besökte släktingarna i Warszawa oftare. Det har blivit dyrare (dock inte jättedyrt), bättre kollektivtrafik, mer "västerländskt", helt annan bilpark, renare och fräschare, mer modern arkitektur, bättre shopping och restaurangutbud mm. Men vissa saker har inte förändrats: humorn, trafiken/sättet att köra på, människorna, de tjocka skivorna på köttet, stoltheten...

Polackerna värnar om landets historia. Överallt finns minnesplatser och små plaketter med blommor för att vi inte ska glömma. Det är ett stolt folk - ingen sätter sig på polackerna. Ta bara en sådan sak som hur man byggde upp staden efter kriget. Idag kan man inte tro att Warszawa nästan var jämnad med marken. Jag blev matad med information av min äldre bror, som har bra mycket bättre koll än mig, om allt som hänt under åren. Vi gick runt i timmar på torsdagen, fredagen och lördagen. Jag tittade, såg, läste och mindes... Mindes när jag var liten och mina morföräldrar berättade. Jag var för liten för att förstå då, men idag vet jag varför - vi får inte glömma...

De första två kvällarna var vi på restaurang med moster och min kusin. Mycket god mat och fantastisk service.
De sista två kvällarna var vi hemma hos pappas två kusiner.
Det spelar ingen roll hur länge sedan det var vi sågs, man blir överöst med kärlek och omtanke.
Alla vi träffade var fantastiska. Med en humor som inte kan ens jämföras med vår.
Det var länge sedan jag skrattade så mycket...

Det var en kort men intensiv resa. Långa dagar med mycket alkohol.
Jag har nog druckit varje dag i snart en vecka...
Tog några bilder med mobilen men de kommer jag lägga ut när jag återvänt "hem" till Stockholm och min dator.

Medan jag smälter mina intryck från resan kan jag inte låta bli att återigen fundera på om jag känner mig svensk eller polack.
I Polen klarar jag mig nätt och jämnt med språket men känner mig ändå inte utanför.
Här hemma har jag inga problem med språket men mitt efternamn ställer mig lite utanför.

Än så länge vidhåller jag att jag är polack.
Jag har polskt blod i ådrorna och det är jag stolt över.

Mitt blod - Moja krew Polska!

Min bil.
Jag kallar henne för Aset.
Just nu kallar jag henne för Det Jävla Aset.
Har haft något missljud i framvagnen en längre tid och nu ville jag få in henne på verkstad medan jag har semester och inte behöver henne varje dag.
Jag misstänkte att det kunde kosta lite att få henne lagad så jag försökte hitta en verkstad som inte bara hade en ledig tid under min semester utan även kunde erbjuda avbetalning.
Det blev Bilia i Nordstan (Göteborg).
Lämnade in henne måndag morgon 07.00.
Efter några timmar ringer mekanikern och säger att det är BÅDA drivaxlarna som var helt slut.
Med en tung suck frågar jag hur "billigt" det kommer bli.
Mekanikern börjar rabbla några siffror och säger till slut totalsumman : 9600:-
Nästan tio papp alltså...
Jag har inte så mycket val utan godkänner att de börjar reparationen.

Men farsan började tjöta på mig att jag skulle hitta en annan verkstad och erbjöd sig att låna mig pengarna.
Så vi åkte till en verkstad i Mölndal som kunde göra samma jobb för ca 3000:- billigare.
Delarna kostade ungefär lika mycket men arbetet blev bra mycket billigare.
Så jag ringde till Bilia och frågade om jag kunde "avbryta" reparationen.
Som tur var hade de inte börjat riva bilen så det var bara att hämta den.
Dessutom så tog de inget betalt för "undersökningen" vilket jag var MYCKET tacksam för.
Så på onsdag morgon ska jag lämna in Aset på verkstaden i Mölndal och hoppas att den hinner bli klar innan jag måste åka hem till Stockholm igen.

Har som sagt äntligen lite semester.
I lite drygt två veckor slipper jag jobbet.

Jag började med att åka ner till Göteborg lördagen den 29/9 vid lunchtid. Kom ner till Göteborg vid 17-tiden . Mina föräldrar var i Polen och därför hade jag lägenheten för mig själv. Men på vägen ner hade några vänner fått nys om att jag var på väg ner och övertalade mig att möta upp dom på en thai-krog i stan. Så det blev en snabbdusch och klädbyte innan jag gick bort till busshållplatsen. Väl inne i stan träffade jag ett helt gäng med människor som jag känner mer eller mindre väl. Jag blev helt överväldigad av alla kramar och glada reaktioner när jag klev in på restaurangen. Blev bjuden på mat, alkohol och fantastiskt trevlig sällskap. Kvällen avslutades på Hard Rock i Bowlingbaren. Anledningen till att från början skulle ner till göteborg var för att jag skulle hjälpa brorsan att flytta så jag såg till att komma hem i hyfsad tid.

Men söndagens inplanerade flytt blev inte av så jag tillbringade dagen med brorsan och hans familj.
Det var mycket trevligt och jag blev så glad över att träffa hans fantastiskt fina döttrar.
Den äldsta dottern är en riktigt klipsk tjej. Hon fattar allt man berättar och säger. Aldrig att man måste förklara två gånger. Hon har dessutom ett härligt sinne för humor. Inte så konstigt egentligen med tanke på vilka härliga föräldrar hon har...
Den yngsta dottern är så himla söt och charmig. En identisk kopia av sin far när han var liten. Likheten är slående.

Nåväl, måndagen kom med flytt och allt.
Vi klarade av flytten och flyttstädningen med minsta möjliga marginal.

Tisdagen ägnade jag åt att försöka få in bilen på verkstad (mer om det i ett annat inlägg).
Hämtade även min äldre bror på kvällen så att vi kunde åka till flygplatsen tillsammans på onsdag morgon.

Väl hemma igen från Polen lämnade jag in bilen på verkstad och tillbringade en dag i min mors antikvariat för att försöka få ordning på hennes laptop som strular. Jag förvånades över trafiken av vänner och bekanta som kom på besök. Det var konstant någon där. Tänk om morsan hade lika många kunder som handlade... Jag gissar att morsan och farsan jobbade effektivt i max 2 timmar.

Jag passade även på att ta en liten promenad på morgonen för att känna av atmosfären i stan. Vet inte vad det är men det känns lite speciellt att vara "hemma". Det är en annan känsla... Kanske har det att göra med att jag hittar överallt även om alla spårvagns- och busslinjer har bytt "namn och nummer". Även människorna "känns" annorlunda.

Jag har inte lagt ner skrivandet eller försvunnit från jordens yta.

Jag är på semester, just nu är jag i Götelaborg.

Återkommer med några inlägg när jag får lite tid över vid datorn.