taedium

Åkte ner till Warszawa med brorsan förra onsdagen och mötte upp mina föräldrar som redan var där nere.
Vi flög med ett sådant där lågprisbolag och det funkade väl hyfsat bra.
Tror min tur- och returbiljett gick på ca 600kr.

Morsan hade hyrt en lägenhet åt mig och brorsan i centrala Warszawa, på promenadavstånd till Kulturpalatset. Lägenheten låg i en lite äldre byggnad men var nyrenoverad med parkettgolv, helkaklat badrum och fullutrustad med spis, mikro, kyl och tvättmaskin. Inget att klaga på alltså. Minns inte riktigt vad den kostade men runt 1500 SEK för 4 nätter gissar jag på. Helt överkomligt alltså. Mycket har förändrats sedan jag var där sist och ännu mer sen jag var liten och besökte släktingarna i Warszawa oftare. Det har blivit dyrare (dock inte jättedyrt), bättre kollektivtrafik, mer "västerländskt", helt annan bilpark, renare och fräschare, mer modern arkitektur, bättre shopping och restaurangutbud mm. Men vissa saker har inte förändrats: humorn, trafiken/sättet att köra på, människorna, de tjocka skivorna på köttet, stoltheten...

Polackerna värnar om landets historia. Överallt finns minnesplatser och små plaketter med blommor för att vi inte ska glömma. Det är ett stolt folk - ingen sätter sig på polackerna. Ta bara en sådan sak som hur man byggde upp staden efter kriget. Idag kan man inte tro att Warszawa nästan var jämnad med marken. Jag blev matad med information av min äldre bror, som har bra mycket bättre koll än mig, om allt som hänt under åren. Vi gick runt i timmar på torsdagen, fredagen och lördagen. Jag tittade, såg, läste och mindes... Mindes när jag var liten och mina morföräldrar berättade. Jag var för liten för att förstå då, men idag vet jag varför - vi får inte glömma...

De första två kvällarna var vi på restaurang med moster och min kusin. Mycket god mat och fantastisk service.
De sista två kvällarna var vi hemma hos pappas två kusiner.
Det spelar ingen roll hur länge sedan det var vi sågs, man blir överöst med kärlek och omtanke.
Alla vi träffade var fantastiska. Med en humor som inte kan ens jämföras med vår.
Det var länge sedan jag skrattade så mycket...

Det var en kort men intensiv resa. Långa dagar med mycket alkohol.
Jag har nog druckit varje dag i snart en vecka...
Tog några bilder med mobilen men de kommer jag lägga ut när jag återvänt "hem" till Stockholm och min dator.

Medan jag smälter mina intryck från resan kan jag inte låta bli att återigen fundera på om jag känner mig svensk eller polack.
I Polen klarar jag mig nätt och jämnt med språket men känner mig ändå inte utanför.
Här hemma har jag inga problem med språket men mitt efternamn ställer mig lite utanför.

Än så länge vidhåller jag att jag är polack.
Jag har polskt blod i ådrorna och det är jag stolt över.

Mitt blod - Moja krew Polska!