taedium

Den senaste tiden har jag känt mig trakasserad.
Jag har matats med profetior om att domedagen är nära.
Att jag knullar vår värld i prutten genom att jag inte gör tillräckligt för miljön.
Det har gått så långt att jag byter radio- eller tv-kanal så fort ett miljö-orakel öppnar käften.
Jag undviker de sidorna i tidningen och på nätet.
Det räcker nu!

Jag är medveten om att jag inte gör allt jag kan för miljön:
Är ingen världsmästare på källsortering men det är inte katastrof heller.
Jag kör bil nästan dagligen, både privat och på jobbet, men jag flyger väldigt sällan.
Tåget tar jag bara när det blir billigare än att åka bil.
Använder inte lågenergilampor men jag försöker släcka lamporna i de rum som jag inte vistas i. (det handlar mer om att hålla elräkningen nere än att värna om miljön dock.)
Jag handlar absolut inte miljömedvetet. Det beror på att jag inte tycker dessa produkter är prisvärda. De kostar mer än de smakar.
Skulle kunna rada upp ett par saker till men det är egentligen helt ointressant hur jag lever mitt miljö(o)medvetna liv.

Det jag ville komma fram till är att jag vägrar kallas för miljöbov och att jag är trött på att media försöker få mig att få dåligt samvete.
För det finns en ganska viktig skillnad mellan mig och de som i mina ögon är miljöbovar.
Pengar.
Jag tjänar inte ett jävla öre på att fista miljön.
De som tjänar pengar på bekostnad av vår miljö är de största bovarna.
Jag vet, det ursäktar inte mitt beteende men ge er för fan inte på småsten när det finns berg.