taedium

Känner mig så förbannat lättirriterad på sista tiden.
Adrenalinet stiger över minsta småsak.
Trafiken som inte uppför sig som jag vill, grannen som bankar, lunchen som jag egentligen inte vill ha trots att jag själv valde ställe och maträtt, datorerna och nätverket som krånglar, mobilen som är trevlig men som har några mindre genomtänkta detaljer, grannen som bankar, disken som bara står, bilen som är som den är, rummet som aldrig blir färdigslipat...
Listan kan göras lång.

Känner inte riktigt igen mig själv.

Är det mörkret?
Kylan?
Hemlängtan?
Försenad 30-årskris?

Vetefan vad det är.

Jag gör som jag brukar: Orkar inte bry mig...